Schh...hör ni ljudet från vinden som viner i träden utanför fönstret? Inte jag heller eftersom att jag sitter inne på mitt rum och har musik dunkandes i mina öron. Men om jag skulle varit ute hade jag nog hört det. Ungefär så förvirrad är jag, tror jag i alla fall. Jag har nog aldrig förstått mig på livet riktigt, ibland är allt rätt men lika plötligt kan allt vändas upp och ner igen. När man var liten tänkte man igenting man bara gjorde och bara var, när förändrades det egentligen? Jag märkte inte när jag igenom gick förändringen, jag vet bara hur det var då och hur det är nu. Jag ska försöka upprätthålla någon sorts balans mellan att vara och att prestera jag vet inte riktigt hur men på nått sätt måste det väl gå? Eller hur ska jag kunna veta vad jag, vad vi är på väg mot? Jag går och går och går (det där lät som om duracellkaninen har varit här och trippat på mitt skrivbord ;p) men vart är jag egentligen på väg? Jag kanske borde fundera på det innan jag är modig och går, eller ska jag bara våga och strunta i målet? Nej, så kan det väl ändå inte vara!

Knäppt det blev på något mystiskt sätt.